Den senaste tiden har jag haft ett enormt sockerbegär. Jag köpte en massa lösgodis igår kväll och åt frenetiskt. Det var dock så mycket att jag var tvungen och gå och lägga mig innan det var slut.
Men idag har jag fortsatt i samma stil. Jag sitter och moffar in och tuggar så att jag får ont i käklederna. Varför gör jag så? Jag vet ju att det inte är nyttigt. (Paus för att stoppa in mer godis).
Vi var och handlade tillsammans igår, Maken och jag. I min korg låg det 1 kg mandelmassa, 1 kg mörk choklad, säkert nästan 1 kg lösgodis, glass och en getost. Du fattar det där med sockerbegär, eller?

Jag måste försöka stoppa det innan det går alldeles åt pipan. Jag har varit ganska duktig tidigare med att äta låg GI, mycket fullkorn osv, för att hålla mitt blodsocker någorlunda jämnt. Jag får sådana problem med blodsockerfall annars. Det har hänt att jag varit tvungen att avbryta möten som dragit ut över lunch, för att jag nästan svimmat och bara måste ha mat. Det är inte bra. Innan akutstadiet, när jag börjar darra, blir illamående och svettas, blir jag apatisk och tänker i snigelfart.

Annars är jag ganska frisk faktiskt. Det där är väl förresten ingen sjukdom, utan mer en egenhet, som man får lära sig hantera. Precis som det där med lågt blodtryck. Jag kan inte resa mig fort utan att riskera att tuppa av. Men det kan jag hantera. Så fort jag känner att det börjar svartna, eller vitna känns det faktiskt som, böjer jag mig ner och sätter huvudet mellan knäna. Det väcker visserligen lite uppmärksamhet bland folk, men det funkar, och det väcker mindre uppmärksamhet än om jag hade drösat omkull på golvet, vilket faktiskt också har hänt innan jag var så rutinerad.

Alla har vi våra små egenheter. Tips: Om man tar två stycken Zoo och en Djungelvrål tillsammans, blir det jättegott.