Head picture

Lite öken ändå

Jag åkte hem tidigare, med 15:10 flyget. Strax före fem var jag igång och målade sista fondväggen. Det blev kanonbra.
Sedan njöt jag av stillheten, solen och fågelkvittret och kopplade av. men när jag gjorde det, kröp ökenkänslorna fram och attackerade mig. Jag började tänka jobbiga tankar om att jag aldrig kommer att bli lycklig, att jag alltid kommer att sakna något, eller någon, att jag aldrig kommer att känna något speciellt för Maken. Jag ondgjorde mig över att jag har en sorts sorg och saknad efter Den Andre fortfarande, fast jag k'änner att han inte är värd en enda tanke.
Så där höll jag på och sabbade för mig själv och tills Maken dök upp med garderoben. Först käkade vi lite grand och sedan monterade vi garderoben.
Jag var ute på stranden och lekte med hunden i solnedgången. Det var vackert, varmt och vindstilla. Jag åkte hem på småvägar som var tomma och mörka. Och nu ska det bli skönt att sova.
I morgon måste jag vara tidigt på jobbet (före nio i alla fall...), för jag ska få iväg en rapport som ska till styrelsen i tid.

Kommentarer

Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback