Har du suttit och tittat ut över en spegelblank sjö någon gång, och plötsligt har något rört upp vattenytan underifrån. Det kan nästan se lite kusligt ut, som om det finns ett stort okänt liv där nere, som du inte kan se, men du kan se att det lever och rör sig.
Så kändes det för mig idag. Jag menar, i mitt inre.
Vi har haft det så bra, Maken och jag, den senaste tiden. Idag efter jobbet tog vi oss ut till krogen vid hamnen. Det var fantastiskt fint väder. VI tog lite öl och tilltugg, och myste en stund i solskenet på uteserveringen, med utsikt över havet. Jag köpte en pizzadeg på hemvägen, och så gjorde jag en riktig smaskig pizza när vi kom hem.
Allting borde vara så bra. Men inuti lever någonting främmande. Jag känner att det rör upp saker i mig. Det kommer jobbiga tankar typ: Tänk om jag aldrig kan lära mig att älska honom på riktigt? Varför blir jag så less emellanåt? Tänk om han aldrig kan komma över det jag har gjort mot honom? Tänk om vi aldrig kan bli lyckliga tillsammans? Det kanske är dömt att misslyckas?