Nu äntligen har jag betat av min e-post som samlats i en röd, lysande massa i min inkorg. Två dagars frånvaro i hanteringen märks. Nu känns det skönt att stänga igen inför helgen. Jag väntar bara på att Maken ska komma och hämta mig.
Då ska vi går ut en promenad i det varma vädret, och sedan ska vi handla lite gott att ha i helgen. Jag ska botanisera i källarförrådet också, och se vad jag ska ta med mig till Staden.
Mina hyresvärdar till Lägenheten har i stort sett gett mig fria händer att inreda och ha mig. Jag lämnar kvitton till dem på sådant som jag köper och som blir kvar i lägenheten. Det är en bra deal. De har sagt att det är ok att köpa badkar också. Härligt!
Jag har redan handlat grejor för drygt tre och ett halvt tusen som det har godkänt. De verkar inte alls knussliga på något sätt. Det är trevliga och roliga också när man träffar dem.
Jag har tagit mig upp lite från det svarta hålet, och allt känns bättre nu, när jag jobbat en hel vecka. Det känns alltid bättre när jag jobbar, och sämst på söndagar. Varför är det så?
På semestern blev jag ju rent sjuk så jag fick gå till doktorn två gånger för mina oregelbundna hjärtslag och att jag kände mig så matt. Nu har jag ingen tillstymmelse till sådana besvär.
Tål jag inte att vara hemma och ha det lugnt och skönt? Jag trivs ju hemma och har det jättebra, så jag förstår inte riktigt. Jag kanske har blivit fysiskt beroende av en viss mängd stresshormoner i blodomloppet?
Vi får se hur det blir nu på söndag.