Head picture

Tomhet eller som det ska vara?

Allting är så fridfullt, så trevligt och välordnat. Vi hade gäster igår och det var en riktigt fin kväll, så vi satt ute och grillade. Eftr maten tog vi en promenad upp till lilla bybutiken och köpte glass, gick en vända nere på stranden, och sedan drack vi kaffe med glass och varma mintchokladpäron framför öppna spisen. Det var så mysigt. Vi är det perfekta värdparet, Maken och jag. Vi jobbar välorganiserat tillsammans, vet vad vår gäster uppskattar, fixar god mat, bra stämning och lagom nivå av sysselsättning, vana efter tjugofem år av frekvent anordnande av bjudningar av olika slag.
Idag har Maken börjat snickra på ett litet cykelförråd. Jag har läst bok, lagat mat och promenerat.
När det är så här bra allting, så börjar jag undra vad det är för fel. Det finns en orolig typ inne mig som vaknar till liv och börjar fråga: Är det här verkligen bra, eller försöker du bara intala dig det? När kommer nästa gräl? För du menar väl inte att ni har löst alla konflikter? Så här lätt går det inte, förstår du väl.
Jag har hela tiden en känsla av att katastrofen väntar runt hörnet, eller borde göra det. Jag tror att jag missunnar mig själv att ha det bra, att jag är självdestruktiv i mitt beteende och tänkesätt för att jag innerst inne inte tycker att jag är värd att ha det bra.
Jag får en känsla av tomhet, att allt bara rullar på i väntan på något annat. Men å andra sidan kanske det är det här som är livet? Är det så?

Kommentarer

Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback