Jag sitter kvar på kontoret, fast det är fredag och alla har åkt hem utom jag. Egentligen vet jag inte varför jag är kvar, för jag har ingen egentlig arbetslust och får inget speciellt gjort längre. Men jag har en stark känsla av att jag liksom inte är klar. Fast jag vet inte med vad. Det finns inget som hänger akut över mig. Inte mer än vanligt i alla fall.
Jag har huvudet fullt med tankar och kroppen full med känslor. Det är lite jobbigt när kroppen och huvudet inte verkar ha riktig kontakt med varandra, när det känns som om huvudet hela tiden för en ojämn kamp att övertyga kroppen om att allt ordnar sig till det bästa.
När jag kommer hem ska det fixas mat och mysas. Jag har det så bra, eller hur? Trevlig man, välartad son med vacker fru, bor fint, bra jobb, gullig hund, fin bil, hyfsat frisk och smal, drar till mig en och annan blick när jag klär upp mig osv. Vad mer kan jag önska egentligen? Varför kan jag inte känna inuti mig att det är bra också?