Mörkret har lägrat sig och jag har tänt den obligatoriska mysbrasan, som jag skulle ha svårt att vänja mig av med, tror jag. Jag har inte varit ute mer än på hundpromenad idag, och när Maken kom hem bestämde vi att avblåsa kvällens aktivitet. Han kände sig låg, sa han.
Nu har han sovit i nästan två timmar, så det lär bli en sen filmafton, kan jag misstänka.  Ibland är det verkligen sönt att bara få vara hemma, att inte behöva kasta sig iväg, passa någon tid eller att träffa en massa människor. Att bara få vara känns precis rätt idag.

Jag antar att om det alltid var så skulle det inte kännas rätt.

Just nu längtar jag efter snö. Jag tycker om ljuset och tystnaden som följer med ett tjockt lager mjuk snö som bäddar in allt det smutsiga och gråa.