Maken säger att våra bekanta undrar hur vi kan leva som vi gör, med mig flängande runt på veckorna, och med lägenhet på annan ort. Tja, det kan man undra. Men för oss kanske det är just vad som behövs. Vi har inte haft det så bra tillsammans på länge, som vi har det just nu. Igår sa jag till och med till Maken att jag älskar honom på riktigt, och kände att jag menade det. Det har nog aldrig hänt förut. Reultatet måste få tala för sig själv.
Sedan får vi se hur länge det här är det bästa. Saker kan ändra sig längre fram, och då får man tänka om.