I alla fall har jag tillfälligt gett upp. Min semester, alltså. Det är så trist så man kan lika gärna jobba. Så nu sitter jag på ett nästan helt tomt kontor och fryser istället. Hur kul är det? Tur att jag har hunden med mig som fotvärmare i alla fall. Hon brukar vara med mig på jobbet ibland, och då ligger hon på en gosig filt mellan mina fötter.

Idag var jag hos Osteopaten igen. Jag behövde en behandling till eftersom det var så illa sist jag var där. Det känns lite bättre idag. Men det är alltid lika läskigt när han "bryter nacken" på mig.

Jag är hungrig hela tiden, också. Fast jag försöker bibehålla mina relativt sunda matvanor, går jag upp i vikt som en elefantunge. Jag klarar inte av att ha det så lugnt helt enkelt. Antagligen behöver jag rusa upp på morgonen, springa iväg till flyget, rusa till tåget, stressa mellan möten, bli avbruten av telefonen hela tiden och känna pressen, annars stannar hela mitt metaboliska system av, går ner i dvala och lågenergiförbrukning. I morse vägde 61,4 kilo. Det är nästan fyra och ett halvt kilo mer än vad jag vägde innan semestern. Huga!

Jag får försöka rösta mig med att det försvinner när jag börjar jobba igen. Förhoppningsvis. Men jag har lagt märke till andra faktorer som kan påverka också: Jag går inte så långa promenader så ofta som jag gjorde förut. Då gick jag dagligen minst 40 minuter, upp till en och en halv timme. Jag har inte dåligt samvete och annan ångest för Den Andre längre. Det tärde på mig ganska mycket och drog ner aptiten en del tror jag. Hela mitt känsloliv har gått ner i någon form av vegeterande tillstånd.

Att göra slut med Den Andre kanske är lite som att sluta röka? Man börjar äta mer i stället för det man brukade hålla sig sysselsatt med.

Inte konstigt man går upp i vikt...