Head picture

Jag är sjuk

Ända sedan förra tisdagen har jag haft oregelbunden hjärtrytm. Jag är van att det slår något extra slag ibland, och det är inget att hetsa upp sig över, men det här är något annat. Det har hållit på i timmar i sträck, och inte varit regelbundet för fem öre. Det bånglar liksom på helt oregerligt i bröstkorgen från det jag vaknar på morgonen till dess att jag lägger mig på kvällen. Jag har försökt ta bort det värsta bultandet med propranolol, och det hjälper lite.Jag är trött och måste resa mig försiktigt varje gång för att inte tuppa av.
Jag var hos läkaren i fredags. Han tog ekg, som såg hyfsat normalt ut, och blodtryck och skrev en remiss till sjukhuset, dit han tyckte att jag skulle gå om det blev värre. Eller om jag fick ont någonstans. Mitt blodtryck var 100/60. Det är kanske lite lågt, men det brukar jag ha, så det är inget konstigt. Jag är van att inte resa mig för fort när jag vilat till exempel, men nu blir jag helt yr, bara jag suttit ner en stund och sedan reser mig. Eller om jag böjer mig för att plocka upp något. Det är inte normalt.
Min puls är ungefär så här: I  II     I I I     I  I II   I     II  I I I I   I    II I I I I I I   I   II I I   I
När man tar pulsen känns det som en evighet varje gång den gör ett långt uppehåll. Det är nästan så att man undrar om det ska börja igen. Till slut blir man helt fixerad, så jag har slutat känna efter nu. Jag hade nog kunnat vänja mig vid det, den där oroliga känslan i bröstkorgen, om det inte var för yrseln och tröttheten.
Läkaren frågade om jag är stressad. "Jag har semester",svarade jag. "Jag är van att stressa när jag jobbar".  Han kommenterade inte det, men han kanske drog slutsatsen att jag inte klarar av att ha semester. Det blir så lugnt att det blir stressigt. Men jag vet inte det. det kan också vara en reaktion på allt som hänt tidigare under våren. Det är först nu,, när jag slappnar av, som kroppen har tid att reagera. Jag har stängt ute alla fysiska reaktioner innan, eftersom jag aldrig sjukskriver mig utan bara jobbar på.  Kan det vara så?

Kommentarer
Postat av: Ankan

Det låter som du vet svaret. Att du haft och har det jobbigt. Att leva som du gör med maken tror jag är ytterst stressande fast det verkar "lugnt" på ytan. Hoppas du mår bättre nu med hjärtat! Att det bultar normalt igen. Kram från Ankan med bultande hjärtat!


Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback