Jag har inte hört något från Den Andre sedan jag såg honom i tisdags. Jag har inte heller skickat några sms. Det känns tomt, men samtidigt bra. Om det ska fungera, måste jag spola bort honom helt ur tillvaron. Jag får väl räkna med att han kommer att finnas i mina tankar ibland, men jag måste inte älta dem. Jag kan låta dem flyga förbi utas att sätta sig. Då gör det inte så mycket.
Maken och jag har haft det bra den sista tiden. Inga gräl, inga jobbiga samtal om att separera. Jag har inte ens haft några jobbiga känslor när det gäller honom. Det har bara känts lugnt och fint.
Nu ska vi iväg och köpa kostym till honom.