Maken och jag besökte gamla hemstaden under eftermiddagen och kvällen. Innan vi skulle åka hem gick vi den sedvanliga rundan vi brukade gå med hunden, för att hon skulle få sniffa på gamla minnen. Vi gick till stamkrogen vid pittoreska lilla hamnen och satte oss på uteserveringen med filtar runt benen och beställde öl och grillbuffé. Vi var de enda som satt ute, så vi fick lite specialservice av grillpersonalen. Det var fantastiskt gott, och det var väl tur med tanke på priset...
De är alltid trevliga mot oss, fast vi har hunden med oss. De brukar alltid ta fram en vattenskål bjuda henne på små godbitar.  Det är speciellt en engelsktalande kypare som vi blivit lite kompis med som undrade var vi hållit hus den senaste tiden. Jag berättade att vi flyttat, men att det inte är så långt, utan att vi kommer att kunna dyka upp då och då, om än inte så ofta.
Där vi bodde förrförra gången var jag ganska ofta ute och åt, också. Jag hade ett jobb med rätt mycket representation och luncher med folk. Det var på några ställen som man blev lite tjenis med dem som jobbade och det var ganska trevligt. Jag vet en snubbe som jag var ute med som blev grymt imponerad av servitören när han spontant talade om för mig att jag inte kunde äta "vårens primörer" som stod med på dagens rätt, eftersom de var smörslungade. Jag förstod precis vad han menade, men mitt sällskap visste inte att han visste att jag är allergisk mot smör, och alla andra komjölksrelaterade produkter. Han trodde att vi fick något sorts insider tips om att smöret inte var bra på något sätt. Det blev lite komiskt.
På en annan lunchrestaurant var det en kypare som brukade skoja med mig på olika sätt. En gång kom han med ett stort glas mjölk, och såg helt seriös ut när han sa "Det var mjölk beställt här, ja?" Jag blev helt ställd och hann tänka; "Har han blivit senil?" Han såg min ohöljda förvåning och kunde inte hålla sig för skratt. "Skoja bara", sa han och försvann med mjölken till ett annat bord.
Kul med folk som vågar lite.