Jag kom hem, och allt blev precis som jag trodde. Jag fick den svala pussen som välkomstsymbol. Vi grillade en rostbiff som Maken marinerat. Det blev väldigt gott. Medan vi stod där på terassen och grillade, kramade jag Maken och smekte honom under tröjan på ryggen och magen. Han log lite och vände bort huvudet. Han kramade inte mig tillbaka, ingen smekning, ingen kyss. Jag undrar vad det är för fel på honom. Eller på mig.
Vi sover i samma säng. Jag sover alltid naken och han brukar smeka mig lite och ligga sked med mig en stund precis när vi lagt oss, men det finns inte tillstymmelse till åtrå från hans sida.
Han har gett uttryck åt att det skulle sitta fint med lite sex någon gång emellanåt, men det har varit verbalt. Antagligen har han behov som alla andra, men det är inte jag som framkallar dem.
Jag kan inte klandra honom. inte nu efter allt som har hänt. Men jag kan klandra honom för att det var så innan allting hände. Jag märker nämligen ingen skillnad. Inte på honom. Skillnaden ligger i att jag har något att jämföra med, att jag vet att det kan vara annorlunda.