Idag har jag varit ganska låg hela dagen. Förutom att jag och hunden tog en cykeltur i vårsolen har jag inte gjort någonting. Bara häckat framför datorn och känt mig olustig över tillvaron.
Gårdagens tillställning med avtackning gick hyfsat bra. Det var egentligen bara ganska tråkigt. Jag hade svårt att riktigt hålla humöret uppe, fast jag försökte.
Nye chefen, Den Andres efterträdare, hade tacktal till oss båda, och sedan hade Den Andre ett litet tacktal till mig, eftersom han har varit min chef. Jag fick en present som jag redan innan hade räknat ut vad det var. Ingen överraskning alltså. Men Maken tyckte att den var fin, så det var väl bra.
Jag har ökat min medicinering av SSRI-tabletterna för att jag inte ska deppa ihop alldeles. Maken säger att han inte har några förväntningar på mig alls, mer än att jag inte "hittar på fler dumheter". Han är bara glad om han får ha mig för sig själv, säger han.
Jag saknar Den Andre, eller rättare sagt: Jag saknar den som jag hoppades och trodde att Den Andre var. Det känns tråkigt utan honom, men jag hoppas att det går över så småningom.