Innerst inne visste jag vem han var hela tiden. I alla fall sedan det förra avslöjandet av att han hade ett annat förhållande. Så även om jag försökte intala mig att det inte var så nu, hade jag inga belägg för det mer än hans egna ord, och de har visat sig vara mindre pålitliga. Men jag har så gärna velat tro att jag har betytt något för honom, eftersom han har betytt så mycket för mig.
Men det finns inget som säger att sådana känslor måste vara ömsesidiga. Någonting har jag väl betytt för honom. Det säger han, i alla fall. Han säger att han tycker om mig, att han trivs med mig och att han tycker att vi har mysigt tillsammans. Men han älskar mig inte och vill inte leva tillsammans med mig.
Jag vill inte leva tillsammans med honom heller, längre. Han har påstått för Den Andra kvinnan att han älskar henne, men hon har också blivit bedragen. Han träffade henne ett halvår före mig och inledde ett förhållande, och sedan blev han förälskad i mig och inledde ett förhållande, men han hade kvar henne också.
Hon har trott att han bara har haft henne under dessa drygt fyra år som har gått sedan dess. Hon har blivit mer bedragen än vad jag har blivit faktiskt.