Vi ska träffa vår nya hyresvärd ikväll och skriva kontrakt. han ska ge oss ritningarna till huset så vi kan börja planera möbleringen. Vi ska fixa till i vår lägenhet också och göra lite home staging, för det ska komma en kvinna och titta på lägenheten i morgon. Hon vill flytta in från 15 maj, så det blir perfekt om hon vill ha den. Då slipper vi betala dubbla hyror.
Det känns rätt bra just nu. Tror jag. Jag har låtit bli att skicka sms till Den Andre. Jag måste skärpa mig och bli konsekvent i mitt agerande. Nu ska jag ge Maken och mig en chans, och då kan jag inte hålla på och tjafsa med Den Andre ena kanten.
Jag har gjort försök tidigare att stänga ute honom och att avbryta kontakten helt, men det har inte lyckats, förmodligen för att jag saknat honom för mycket, eller för att jag hoppats på honom fortfarande. Det känns lite annorlunda nu. Jag saknar honom visserligen, men det är inte outhärdligt. Däremot hoppas jag inte alls på honom. Han kommer aldrig någonsin att satsa seriöst på ett förhållande med mig, och kanske inte med någon annan heller. Han verkar inte har förmågan riktigt.
Jag har fått nog när det gäller honom.
Även om förhållandet med Maken inte är passionerat, är han åtminstone pålitlig, beredd att satsa och beredd till förändring. Det är värt att ge det en chans.