Tja, vi har ätit gott, druckit gott och haft det trevligt Maken och jag. Precis som om allt är som vanligt nästan. Han har dock frågat mig om jag hellre hade varit hos honom, Den Andre.
När jag kom hem från jobbet ville jag verkligen det. Han verkade så ensam när han gick. Han sa till mig att han skulle vara hemma ikväll, och tittade på mig med en min som om han förväntade att jag skulle säga: "Bra då dyker jag upp vid 7-snåret". Jag sa att jag inte kunde komma till honom. Det går bara inte. Jag kan inte lämna Maken hemma ensam en fredagkväll för att gå till älskaren, även om han visat på en otrolig förmåga till tolerans och förståelse.

Men jag längtar efter honom. Enormt mycket.