Jag tog det tidigare flyget hem, hämtade hunden hos grannen och tände i öppna spisen. Det är typiskt gråkulet eldarväder idag.
Hunden satt och stirrade på mig och körde "darrsvängen", dvs hon sitter och darrar med bakbenen för att jag ska märka att det är lite synd om henne. Sedan leker vi 20 frågor. Jag frågar "Vill du ha vatten?" "Vill du baja?" "Vill du gå på promenad?" osv tills den förväntade reaktionen inträffar.
Om frågan är lite fel ställd, fortsätter hon att stirra och darra, och vinklar på huvuudet lite. Om frågan är rätt ställd, tjuter hon till och hoppar iväg som en tydlig signal att jag har prickat in det exakta behovet.
Det hade varit mycket enklare om hon kunnat prata själv, faktiskt.
Det rätta behovet var: Promenad, fast hennes tolkning av promenad är "kaninjakt", och nu är hon ute på just en sådan, medan jag tröttnade och gick hem igen.
Tja, hon dyker väl upp....