Head picture

Gräl, igen

Det var länge sedan vi var riktigt arga på varandra, Maken och jag. Men igår när jag kom hem blev det en riktig clash. Planet var försenat, så jag var inte hemma förrän åtta. Vi åt lite, jag tände i brasan och myste. Det var rätt bra, men kanske lite irriterad stämning ändå. Jag vet inte riktigt varför. Kanske var vi trötta båda två.
Han skulle visa en häftig funktion i sin nya telefon, men vände displayen så att jag inte kunde se. När jag försökte vrida den rätt i hans hand, ryckte han undan telefonen, ungefär som om jag hade tänkt ha sönder den. han gjorde det två gånger, och han hörde inte vad jag sa, eftersom han själv överröstade mig med att "jag håller den".
När han ryckte undan den andra gången blev jag arg och sa irriterat: "Men tänker du visa mig, eller inte? Jag ser ju ingenting!" Då svarade han med ett smärre raseriutbrott med diverse åthävor, höjd röst och uttalanden i stil med att jag tror att jag får bära mig åt hur som helst. Jag kände att jag blev sååå trött. Jag gick därifrån.
När jag gått och lagt mig kom han in och ville diskutera det som hänt. jag kände att det inte fanns något mer att tillägga. Det är alltid samma sak: Jag får inte under några som helts omständigheter visa irritation, aldrig så liten, i någon form, för då blir det katastrof. Han tyckte att jag skulle be om ursäkt för att jag hade burit mig "vidrigt åt". Jag sa att jag kan be om ursäkt för att jag hade blivit irriterad, ingenting annat.
Det kändes jättejobbigt att vi halkade tillbaka i det gamla beteendet igen. Tröstlöst, rent av.

Kommentarer

Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback