Jag har precis ätit lunch och sitter och funderar över min situation. Jag såg Den Andre i lunchrestaurangen, men jag ignorerade honom totalt, och jag tror inte ens att han såg mig. Men bara att jag ser honom väcker en del till liv. Förvånansvärt lite ändå med tanke på hur intensivt det varit i perioder och hur länge det har varit.
I natt hade jag svårt att komma i säng i tid. Helgen blir så kort när det är fullt upp och fläng fram och tillbaka hela tiden. Nu har vi i alla fall gjort i stort sett klart i gamla lägenheten. Maken skruvade ner allt resterande och jag spacklade och målade alla hål igår. Städningen lejde jag en dam, som jag känner lite ytligt, att utföra. Jag har inte en chans att hinna eftersom jag kommer hem på onsdag kväll, och besiktningen ska vara på torsdag förmiddag.

När vi kom hem vid niotiden igår kväll, fixade jag första mat och när vi ätit, satt jag och begrundade framför brasan. Det är fantastiskt skönt och rogivande.
Sedan såg jag på ett par avsnitt av Lost. Jag har inte alls kunnat följa med så jag ligger ganska mycket efter.

Jag la mig inte förrän vid ett-tiden, så jag bokade om flyget till 9:30 istället. Ändå kändes det svårt att åka hemifrån. Jag sa till Maken på vägen till flygplatsen att jag längtar efter ett liv där jag kan vara på ett ställe och inte behöva splittra upp mitt liv på flera platser hela tiden. Men å andra sidan vet jag att det skulle börja klia i kroppen på mig om det inte händer tillräckligt mycket på ett tag. Hur gör man för att få det lagom?