Det är mysigt, att duscha tillsammans. Det gjorde vi idag, Maken och jag, för första gången på väldigt länge. Efter frukost gav vi oss ut på en joggingtur, och när vi kom hem hoppade Maken in i duschen först. Jag stod i badrummet och fixade, medan vi pratade med varandra och jag tyckte att han höll på lite för länge och jag började bli kall, så medan han pratade smög jag mig in i duschen och svarade när jag stod två cm från hans ansikte. Han hade inte märkt något, så han hoppade till lite. jag tyckte det var  väldigt skoj. Han med, faktiskt. Sedan turades vi om att tvåla in varandra och borsta på ryggen osv. Det hettade till lite mellan oss, och jag tror att jag hade kunnat få ett litet nummer där. Men jag fegade ur. Det har går så lång tid, och ändå känns det som om jag inte är beredd. Vi pratade om det lite efteråt. Han verkade som han förstod.

Nu under kvällen, sedan vi kom hem igen, har vi lagat mat tillsammans och haft det mysigt. Jag har känt mig så glad och nöjd den sista tiden, på ett sätt som jag inte riktigt är van vid. jag hoppas det håller i sig. Undrar om det har något samband med att jag inte sett röken av Den Andre på minst ett par veckor.