Vi pratade om det. Men Maken vill att jag ska göra en hiv-test först. Jag menar att det inte behövs eftersom Den Andre har gjort en precis nyligen, och det är ju bara honom det gäller.
Jag vet inte. På något sätt har jag funnit mig i situationen. Jag använder min apparat när det blir för jobbigt, och tillvaron rullar liksom på.
Jag läste i tidningen idag om en kvinna som har "kommit ut" som asexuell. Hon har det som jag ungefär. Hon har gått med i ett närtverk med likasinnade, och hoppas kunna hitta en partner som inte heller vill ha sex med någon annan. Det finns alla sorter.

Men jag saknar romantik, att känna mig attraktiv och uppskattad som kvinna. Jag känner att jag har tappat lite av motivationen att göra mig vacker, att klä mig fint "under". Inget sådant spelar någon roll längre. Jag känner att min sexualitet, all passion som jag har inom mig, är bortslösad, outnyttjad och håller på att förtorka.

Jag kommer att bli en bitter,grå och fetlagd klimakterietant med svettningar och sköra slemhinnor innan jag vet ordet av. Jippeee....