Så känns det idag, som att jag är på väg hela tiden. Förut var det mest mentalt. Nu är det mest fysiskt. Jag vet inte vilket som känns mest. Det är ok att vara på resa, om man slapp kånka med sig en massa saker hela tiden. jag avskyr att släpa en sådan där kabinväska efter mig, som väsnas. Och nu på vintern, när det ligger grus på trottoarerna, fastnar det i hjulen så att de låser sig. Det är verkligen vedervärdigt.
Jag skulle vilja ha en väska som var en svävare, om jag ska ha någon alls. Kan ingen uppfinna det?
Nä, nu måste jag dra till flyget.