Jag köper aldrig pizza. Det är inte så att jag inte gillar pizza, men jag tål inte köpe-pizza, helt enkelt. Ibland har jag gjort egen pizza, men det blir väldigt sällan, eftersom det är så jobbigt att göra deg och allting. Men nu har jag kommit på en förträfflig genväg: Jag köper färdiga pizzadegar från pizzerian, och så voilá, har jag gjort en pizza som ser riktigt proffesionell ut med minimala insatser.
Idag blev det extra billigt eftersom jag hade glömt min plånbok och lyckades betala med en 10-kronors rikskupong (det skulle ha kostat 20 kr annars).
På pizzerian satt Den Andre och väntade på sin pizza att ta med hem. Jag hejade och bytte några ord helt kort, men sedan åkte jag hem till Maken. När jag satt i bilen tänkte jag på hans stora, tomma hus, och att han ska sitta där en lördag kväll och äta pizza i sin ensamhet. Först kände jag medlidande, men sedan tänkte jag att han har tjänat ihop till den ensamheten med råge.