Fantastikt höstväder idag. Vi var ute på en rask promenad efter frukosten på verandan, där det kändes nästan som sommar.
Det blir en kort helg, eftersom jag måste åka hemifrån redan i morgon eftermiddag för att komma med flyget till nästa ställe på måndag morgon. Det känns lite tungt. Man borde inte behöva starta arbetsveckan i ett annat land på måndag morgon. Men nu blev det så den här gången.
Jag känner att min blogg blir alltmer ytlig. Jag skriver inte längre om hur jag egentligen känner det, och om vilka tankar som rör sig i mitt inre. På så sätt fyller inte bloggen den terapeutiska funktion som jag från början avsåg att den skulle göra. Orsaken till att jag inte längre skriver allt, är för att jag vet att Maken läser, och att han blir upprörd.
Alltså censurerar jag mig själv även här, som jag alltid har gjort i alla andra sammanhang, och förmodligen alltid kommer att göra.
Det känns lite trist.