Jag är faktiskt bättre i ryggen. Jag var försiktig i helgen, tog regelbundet antiinflammatoriska tabletter och försökte känna att allting var ok. Och det verkar som om det hjälpte. Maken och jag harde det riktigt trivsamt.
Nu har han och hunden rest vidare till Svärföräldrarna, och jag är kvar i Staden ett par dagar till. Igår kväll kändes det som ett riktigt hem, nästan, nu när jag har soffor och skrivbord och andra möbler. Jag strök och sydde lite på köksgardinerna och pysslade på samtidigt som jag kollade med ett öga på tv:n. Det är inte fullt lika stimulifritt längre.
Jag har tyvärr ingen riktig arbetslust dessvärre. Jag börjar fundera på hur jag ska kunna ta mig ur det här på ett smidigt sätt. Men det kanske blir bättre. Jag ska ge den nye chefen en ärlig chans i alla fall. Vi har diskuterat den första kvartalsrapporten (som jag har gjort med honom som föredragande), och han verkar intresserad av det som står där, vilket är positivt.

Annars är det höst och inget särskilt. Det känns som om jag varit hemifrån länge, och det har jag ju faktiskt också. Det blir en och en halv vecka innan jag kommer hem igen på ondag kväll.