Natten till idag sov Maken och jag ute på innergården. vi hade stoppat ner oss i våra vintersovsäckar som vi ville testa nu när det börjar gå ner mot noll på nätterna. Vi låg en lång stund och kollade på himlen först och fick se flera stjärnfall. Det var trångt i sängen eftersom jycken skulle sova mitt emellan oss för att hålla värmen (hon har ingen sovsäck). Dessutom är sovsäckarna så smala över benen att man inte kan ligga i framstupa sidoläge.
Stabilt sidoläge. Fast jag drar upp knät mycket högre.

Jag härdade ut i några timmar, men sedan gick det inte. Jag bara måste ha upp ena knät under hakan. Det kändes som om varenda fiber i kroppen ömmade av att inte kunna ligga rätt och att inte kunna röra sig ordentligt.
Vi gick in och la oss i sovrummet, och där var det verkligen svalt. Annars frös vi fakriskt ingenting när vi låg ute. men vi ska nog satsa på bredare sovsäckar. Vi kan ge de gamla till hunden, eller nåt.