Just nu är livet lite tråkigt. Det är höst, inga roliga aktiviteter är inplanerade, inga fester, inga speciella projekt att ta tag i. Grått och trist. Vardagligt. Det rullar på. Inga stormande känslor, ingen som ger mig någon kick. Bara dagar som avlöser varandra. Jobba, resa, jobba, helg, jobba, resa, jobba, helg....

När jag blir understimulerad gnager jag på mina fingrar. Jag biter inte på naglarna, utan runt om, på nagelbanden. Jag sliter och drar tills jag är nästan skinnflådd. Jag blir så vansinnigt irriterad på mig själv för att jag gör det, men oftast är jag helt omedveten. Inte förrän dagen efter, när fingertopparna är alldeles ömma, blir jag medveten. Dessutom är det fult. Alldeles röda märken runt hela nageln. Det ser inte klokt ut.

När den här tråkighetskänslan hängt sig kvar för länge, brukar den mynna ut i att jag vill byta jobb, flytta, skaffa en ny hund eller på börja något annat jobbigt projekt som Maken absolut inte vill. "Kan det inte bara få vara som det är?" brukar han fråga mig lite trött, så där.

Tja, varför inte? Varför vill jag förändra allt hela tiden?