Vi håller på och fixar till en båt, som vi ska sälja. Jag har svårt att engagera mig. Maken engagerar sig desto mer. Han slipar trädetaljer och håller på. Jag kommer att få betsa och lacka sedan. Det får jag alltid. Antagligen ska jag sy nya överdrag till dynorna och nya gardiner också. Den kommer att bli väldigt fräsch och fin.
Kanske blir den så fin att vi bestämmer oss för att ha kvar den. Vad vet jag.
Jag är lite låg idag. Kanske för att jag drömde om Den Andre i natt. Jag drömde att vi stod på ett torg i en stad jag inte kände igen och han kysste mig där. Men jag drog mig undan och "Nej, inte här. Någon kan se oss." Och just att jag sa så gjorde mig låg. Det var precis som om det fortfarande är som det alltid har varit mellan oss. Att vi har ett förhållande som är smutsigt, som måste döljas.
Istället borde jag ha klippt till honom och sagt:"Vad håller du på med? Sluta!"
Jag har inte sett honom på länge, inte haft någon kontakt alls, inte ett enda sms, och så plötsligt dyker han upp i drömmen, när jag inte kan försvara mig, och påminner mig om att jag har känslor jag inte riktigt kan bli av med. Det är jobbigt.
Ute kvittrar fåglarna, och man skulle kunna tro att det är för att de är glada att solen skiner och vårne har kommit, men egentligen handlar det bara om sex och fortplantning. Artens överlevnad.
Fast jag vill nog tro att de är lite glada, ändå.