Vi har skaffat en städtant. Maken jobbar mer nu, och mitt resande gör att jag knappast känner för att städa när jag väl är hemma på helgerna. men nu har hon varit här för första gången. Det är underbart att komma hem och det är rent och fräscht överallt. Det har det visserligen varit för det mesta tidigare också, men nu slipper jag dessutom höra Makens tirader om hur jobbit han har haft det för att hinna med städningen. Frid och fröjd, med andra ord.
Annars har det varit fullt upp från morgon till kväll hela veckan.
Efter slutfört uppdrag i snöstormslandet flög jag ner till Staden. Min nya assistent började i torsdags, och det har tagit lite tid att introducera henne. Men hon verkar bra. Lugn och sansad, eftertänksam och pratar inte för mycket. Men det är ju jag som har anställt henne, så det är klart.... Jag skulle aldrig välja en gåpåig pladdermakare som handlar först och konstaterar att det blev fel efteråt.
Den Andre pratade med mig i torsdags. Han uppmuntrade mig lite när det gäller den osäkerhet som råder inom organisationen just nu. Han har en stark förmåga att känna mig trygg i mitt jobb, som alltid har betytt väldigt mycket för mig. Fast jag önskar att jag skulle bli mindre beroende av det, eftersom det för med sig att andra känslor poppar upp också. Han undrade om jag ville komma hem till honom och äta på kvällen, men förstod av min tystnad att "det kanske inte var en så bra idé". Samtidigt kan jag känna att det hade varit så trevligt. och det stör mig att jag känner så.
Istället var jag hemma och städade min lilla lya hela kvällen. Och det kändes bra efteråt.
Maken och jag hade bra sex igår kväll, och i morse frågade han om det verkligen inte har hänt något mer med någon annan sedan mars med Den Andre förra året. Det kändes också väldigt bra att jag med rent samvete kunde säga att det verkligen inte har hänt något. Väldigt skönt.