Vi var alla samlade för att få information om framtiden och strategin. På kvällen var det middag och prisutdelning. Det var helt ok allting. Frånsett att Störens besked om att sluta la lite sordin på det hela.
Den Andre stötte friskt (läs: sjukt) på mig hela tiden så fort han fick chansen. Han försökte verkligen in i det sista, men jag var fullständigt obeveklig.
Och det kändes så rätt. Det är verkligen en befrielse att jag kommit loss. Så många gånger som jag mått så fullständigt uselt efter en sådan här tillställning när han lyckats... Så här i efterhand har jag jättesvårt att fatta att jag kunde låta det hända. Det är helt obegripligt.