Vilken helg!
Jag hann vara hemma i en kvart i fredags innan telefonen ringde. Det var koncernchefen som ville gå igenom en rapport och beställa en presentation på ca 20 bilder tills på torsdag som underlag till nästa styrelsemöte.
När Maken och hunden kom hem åkte vi och hälsade på några vänner. Det var jättretrevligt. Vi kom inte i säng förrän vid halv två.
På lördag morgon åt vi frukost ute i solen.Jag blev så trött efteråt att jag gick och la mig igen. Jag var verkligen helt slut. Maken kom in och försökte få upp mig tre gånger för att jag skulle hjälpa till med båten, men jag orkade helt enketl inte. Han blev irriterad och sa att jag lika gärna kan stanna i Staden även på helgerna om jag ska vara så tråkig. Han var ganska jobbig mot mig, så där som han kan bli, och som jag verkligen avskyr.
På eftermiddagen kom Sonen med fru, samt Makens syster och hennes familj till oss. Vi grillade och de sov över.
Idag har vi varit ute och promenerat i solen. De åkte vid två-tiden, och efter det har jag jobbat oavbrutet ända till nu för att förbereda mötet jag ska ha i morgon.
I morgon bitti bär det av till Staden igen
Det är en ständig kamp med att få balans i livet. Maken längtar uppenbarligen efter att få tillbringa tid med dig. Även om denna längtan kanske inte levereras på bästa sätt i alla lägen...
Mmm...Ankan har så rätt. Det är jättesvårt att orka med och räcka till allt och alla.
Man måste prioritera det som är viktigt, men hur?
Ja, jag tror också att Ankan har rätt. Men det är verkligen inte lätt. Speciellt inte när han blir så där avig mot mig.
Han är väl besviken eftersom han hade förväntningar på helgen som inte uppfylldes. Ganska mänskligt. Balansen är svår, jag har samma problem. Det tippar över ibland och det är ofta någon annan på gungbrädan som daskar i backen och får ont i rumpan.