Jag ligger i sängen. Altandörren är öppen och jag kan känna lukten av tång från havet. I allrummet sitter Maken tillsammans med våra gäster och pratar. Själv känner jag mig märkligt asocial. Kanske beror det på att det här är fjärde eller femte helgen i rad som vi har huset fullt av folk under helgen. Det är trevligt att umgås, och det finns mycket att ta igen efter vårt dryga år av isolering, men just nu känns det som att det blir lite för mycket av det goda.
Snart ska jag ta mig samman och gå ut och vara trevlig värdinna, fixa lunch och vara duktig. Men just nu ska jag njuta av att få vara alldeles för mig själv i några minuter till.