Jag anstränger mig inte tillräckligt för att allt ska bli bra. Jag har förstört Makens chanser. Jag utgör på det hela taget en belastning i hans liv. Idag sa han att det inte skulle göra något om jag försvann ut från det för gott.
Jag orkar inte tillräckligt mycket. Jobbet tar så mycket energi att jag inte lever upp till kraven jag har på mig från Maken.
Egentligen är jag rätt värdelös faktiskt. Jag är bara bra på jobbet, och det har inget egentligt värde. Det är bara en födkrok som man kan bli uppsagd ifrån när som helst.
Det kanske inte är så konstigt om jag har lite svårt att hålla humöret på topp.
Fast jag är bra på att göra god mat. Det vet jag att till och med Maken uppskattar. Fast jag gör det inte tillräckligt ofta.