Head picture

Fem år av mitt liv

Ibland blir jag så arg, när jag tänker på att jag slösat fem år av mitt liv på Den Andre, i tron att han var en annan person än han visade sig vara. Jag vägrade i det längsta att erkänna ens för mig själv hur grundlurad jag blivit och hur illa det verkligen var ställt med honom. Under tiden lät jag allting annat i mitt liv bara rasa samman. Det har drabbat mina närstående, och det har förändrat Makens liv på ett hänsynslöst sätt.
Jag funderar på hur jag ska förhålla mig till den här perioden i retrospektivt hänseende. Det känns inte konstruktivt att bara gräma sig och tycka att det är bortkastat. Kanske kan jag se det som en viktig lärdom, en resa som jag behövde göra för att komma till insikt, eller en prövning som jag måste genomleva för att resa mig starkare?
Jag vet inte. Jag känner bara att jag från början var dum som inte fattade. Men hur kunde jag ha gjort det. Jag var fullständigt oerfaren. Det är jag i alla fall inte nu.
Kanske kommer det något bra ur det här ändå, när jag fått lite distans till alltihop. Makens och mitt förhållandet har aldrig varit bra, men det har utvecklats genom det som hänt, och kanske har det bivit bättre på sätt och vis.

Kommentarer
Postat av: Magnus

Hur ska ett bra liv egentligen vara? Alla våra tillkortakommanden och felval kanske är det som manifesteras som livet. Det enda man kan göra är väl att leva vidare och inte göra samma misstag två gånger. Att ständigt lära sig göra klokare val.

Postat av: Anonym

Det var verkligen tråkigt att höra att förhållandet ALDRIG varit bra, verkligen tråkigt

2008-02-04 @ 20:20:54

Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback