Det känns som om det håller på att ljusna, i alla fall. Jag har jobbat järnet de här dagarna jag varit hemma med min onda rygg, och jag tror att det var precis vad som behövdes för att jag skulle åtminstone börja komma ikapp.
Allting bli mycket roligare, när man inte ligger hopplöst efter.
Nu ligger jag bara efter.
Jag tror jag medvetet ska lägga in "omöjliga" veckor, dvs veckor då jag inte kan boka in något, då jag bara kan vara hemma och jobba.
Det blir framtidens melodi, min nya överlevnadsstrategi. Frågan är vad jag ska skylla på. Jag kan ine köra med ond rygg varenda gång. Det får bli något i stil med: "Nej, det går inte. Jag har ett avtal då som jag inte kan ändra." Och sedan behöver jag inte berätta att det är mig själv jag har avtalat med.
Jag är alldeles för snäll annars och vrider nästan ut och in på mig själv för att alla ska bli nöjda och vi ska få ihop det. Men det är ingen som tackar en för det när man ligger där som ett kolli på sjukhuset, utbränd från alla håll och kanter.
Då är det bättre att sköta om sitt kylsystem medan det fortfarande funkar. Förebyggande är alltid bättre än avhjälpande. Det vet alla som jobbar med underhåll.