Flygresan gick bra, bilresan gick också bra. Jag körde de drygt två timmarna genom halka och snö i en hyrd BMW, med Den Andre som co-driver. Han är lite harig som passagerare.
Vi har strikt pratat jobb, och ingenting personligt. Stämningen har varit vänlig, men inte intim. Jag satt och iakttog honom när han pratade, när vi tog varsin öl efter att vi kom fram, och kände att jag inte kände just någonting.
Och det var en sådan befriande känsla. Jag önskar att jag kunde ringa upp Maken och säga att jag är befriad och att allt är bra.
Nu ska jag sova gott. En dag med intensivt arbete väntar i morgon.