Nu har jag varit i Staden i elva dagar, och i morgon ska jag åka hem med 18-flyget, som jag hoppas att jag får plats på. Jag har blivit så sen med att boka biljetter, men det brukar inte vara några problem. När jag kommer hem ska jag gosa med hunden och elda i spisen. Det är de saker jag saknar mest.  Maken var det bara tre dagar sedan jag träffade, så honom har jag inte hunnit börja sakna så mycket. Men det ska bli mysigt att sova tillsammans igen.

Det är märkligt, men efter alla dessa år, känner jag mig nästan lite nykär i honom, Maken alltså. Och jag känner inte alls någon längtan efter Den Andre. Tidigare när jag varit ensam i Staden, och jag vetat att han varit det också, har det känts jobbigt att inte höra av sig eller att inte träffas, som att jag varit tvungen att avstå från något. Men så känns det inte nu.
Han har tappat greppet om mig. En otroligt skön känsla. Jag tror jag börjar repa mig på riktigt.

Det här skrev jag i onsdags, men det gick inte att publicera då.