Jag åkte de fem milen till hemmakontoret idag. Det var mitt på dagen, strax efter tolv,  men så mörkt att det kändes som skymning. Jag kan inte minnas när jag såg solen sist. Nu räcker det med vinter, eller vad man ska kalla det för, tycker jag.
Nu har jag suttit här i några timmar och fått en del gjort, och en del är fortfarande ogjort. Jag har inte varit här på länge så en del tid har gått åt til social catch-up. Det får man räkna med.
På bortakontoret skulle nye chefen bjuda på smörgåstårta, men det missade jag. Det gjorde inget.
Maken och jag har försökt stryka ett streck över vårt nedbrytande samtal igår. Det kanske går. Jag har sovit dåligt i natt, har börjat gnissla tänder och har ont i magen.
Nu ska jag ha trevlig helg, som alla andra. Bara det att jag ska jobba med allt som jag fortfarande inte har hunnit med. Det börjar räcka nu, känner jag. Både med mörk regnperiod och det myckan jobbet.
Så fort jag bara kan, ska jag knåpa ihop beskrivningen av avdelningen och vem vi borde anställa, så att det kan ske någon lättnad.