Head picture

Tankar kring middagsbordet

Jag gjorde en fantastiskt (om jag får säga det själv) god broccolipaj. Ibland undrar jag om Maken kanske står ut med mig tack vare min matlagning. Det har hänt att jag frågat honom, för länge sedan alltså, vad han uppskattar hos mig, och då har matlagningen kommit högt upp på listan. Jag kände att det var en besvikelse. Jag hade hellre blivit uppskattad för något mer personligt. Fast å andra sidan inser jag hur dystert det måste vara att framleva sina dagar tillsammans med någon som inte kan laga mat, om man dessutom inte kan göra det själv. Tänk att behöva livnära sig på färdigkryddat och halvfabrikat.
Mina svärföräldrar är obalanserat positiva när det gäller mig, trots allt som har hänt. De pratar också om min matlagning, och min svärmor frågar ofta mig om tips. Och då ska man veta att hon har jobbat i kök i många år av sin yrkesverksamma tid, så hon är inte direkt orutinerad heller. Skillnaden mellan henne och mig är, att jag improviserar friskt, hittar på egna maträtter och har svårt att följa ett recept, medan min svärmor följer recept till punkt och pricka.
Sonen gillar också att laga mat. Han kör mer efter improvisation, också. Det kanske finns en improvisationsgen?

Kommentarer
Postat av: Magnus

Jag kan verkligen inte inte följa recept. Receptet är ledstången i min kulinariska vandring. Ecakt ska det vara, gärna förberett med uppmätta mängder kryddor i små behållare. Joråsatte...

Postat av: Anima Mea

Du skulle nog komma bra överens med min svärmor...

2008-01-13 @ 12:52:09

Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback