Men inte bara för möss, utan även för mig. Jag var förbi ostaffären härom dagen. Det finns en spansk fårost som heter Baskeriu. Den är helt fantastiskt god. Nu sitter jag hemma framför brasan och mumsar ost och kex med ett glas rött till. Kan man ha det bättre?
Hela arbetsveckan har liksom susat förbi. Stören och jag kom överens om att ställa in en resa som vi skulle ha gjort, och det var min räddning. Nu känner jag att jag kommit i kapp och är i hyfsad balans igen. Stören är rätt bra, faktiskt. Han är schysst och han stöter inte det minsta på mig.
Jag har klarat av utmaningen att stå inför ett sjuttiotal personer och tala om för dem vilket arbete som ligger framför dem, utan att de började protestera. Snarare verkade de rätt entusiastiska. Eller så var det bara min subjektiva tolkning av deras tystnad.... Men de ställde positiva frågor, i alla fall, tyckte jag.
Jag var på ett semninarium idag också, där jag träffade min lille adept. Ja, han är faktiskt inte så liten nu längre sedan han fick jobbet han har nu och klev ut i den internationella sfären. Han har blivit riktigt vuxen på något sätt. Jag hoppas det går bra för honom, och att han inte tar på sig för mycket, bara. men fördelen med killar är att de aldrig tycks tvivla på sin egen förmåga. Hade han varit tjej i samma situation hade han haft jätteångest över att inte klara av det, eller attt andra kanske tänker att han inte skulle klara av det osv. Men nu är han som sagt kille, och det finns inte tillstymmelse till tvivel. Det är intressant.
Vi kommer förstås att fortsätta att ha kontakt av och till.