Head picture

Som att trampa igenom tunn is

Alltså, för det mesta tycker jag att jag är ganska förnuftig, men ibland slår det helt slint. Det gjorde det igår. Jag satt på tåget till flygplatsen på väg hem. Plötsligt kände jag ett behov att ringa Den Andre. Hela veckan hade folk undrat var han varit, undrat varför han inte synts till etc. Jag hade nästan väntat att han skulle dyka upp någon dag, för jag ville ta upp en grej med honom som han borde ta itu med på jobbet.
Alltså ringde jag upp honom, när jag ändå satt där och inte hade så mycket annat för mig. Han lät helskum på rösten. Jag kände igen tonen. Han har alltid låtit så, när han har något för sig som han inte borde, när det är något han vill dölja.
Jag tyckte det var märkligt. Vad har han att dölja för mig? Som om jag skulle bry mig?
Jag undrade var han var, vad han hade för sig etc. Han sa att han var på semester söderut. Har du "Den Andra Kvinnan" med dig, eftersom du inte vill prata med mig? frågade jag. "Ja", svarade han efter viss tvekan.
Att det var just hon, var naturligtvis en chansning. Det kunde precis lika gärna ha varit vem som helst annan, men jag kände det liksom på mig, eftersom han hade den speciella tonen. Det var lite märkligt. Som att kastas ett år tillbaka i tiden, plötsligt.
Jag kämpade mig tillbaka till nuet, och sa: Ok. men då pratar vi på måndag istället, när du är tillbaka på jobbet. Sedan la jag på och kände mig rätt nöjd med det.
Men sedan var det som om Hin Håle själv greppade tag i mig. Jag blev så arg. Inte på Den Andre och hans konstiga röst, utan på henne, Den Andra Kvinnan. Det var som om alla nedsättande förolämpningar och elaka påhopp hon vräkt ur sig mot mig kom vällande fram ur något gömsle där jag stuvat undan dem hela den här tiden, och det var liksom omöjligt att hålla emot.
Jag skickade ett sms till henne där jag skrev: "Och du ska snacka om att förnedra sig..."
Just då kändes det som om det satt som en smäck och med tanke på hur jag kände mig är det väldigt återhållsamt skrivet. Hon var alltid så noga med att tala om för mig vilken idiot jag var som låtit lura mig av Den Andre, hur jag hade "förnedrat mig". Trots allt var det ju så att det vara var henne han hade känslor för. Riktiga känslor alltså, och mig hade han bara utnyttjat. Osv, osv. Nu tror ju jag då, å min sida, att det var ungefär samma sak med henne, som med mig. Han utnyttjade oss båda ungefär i samma grad fast på lite olika sätt. Men det retade mig att hon tyckte sig själv vara så mycket förmer.
Nu vet inte hon om alla sms som han skickat mig (och fömodligen till en massa andra också) efter att allt detta hänt, och alla gånger han frågat om jag vill träffa honom eller på annat sätt visat intresse. Men inbillar hon sig verkligen att han förändrats? Eller att hon verkligen är så speciell att han bara kan hålla sig till henne?
Hur som helst tog det hus i helvete. Hon ringde oavbrutet på min telefon hela kvällen, skrev otrevliga sms, lämnade hotfulla meddelanden på min telefonsvarare osv. Hon krävde att jag skulle förklara mig. Jag kände att det kunde få vänta. Hon kunde gott få fundera lite själv först. Dessutom känner jag ingen som helst skyldighet att förklara något alls för henne.
Men hon är verkligen helt rabiat, överreagerar kopiöst och uttrycker sig så otrevligt att man häpnar.
Jag ringde upp framåt förmiddagen idag och gav en väldigt saklig förklaring till varför jag skickat sms:et. Jag förklarade att jag kände ilska över allt hon sagt till mig och ljugit om mig, utan att någon gång be om ursäkt för det. Hon ville börja diskutera, men jag avslutade samtalet väldigt bestämt.
Efteråt började de "
mystiska samtalen" igen. Nu är det bekräftat att det var hon som höll på förra gången också. Idag har hon ringt ca 15 gånger. Sedan la telefonnätet av, och då fick det ett naturligt slut.
Nu är det också ännu en gång fastställt att hon inte har alla paddlarna i vattnet, så att säga. Och på något sätt känner jag en viss tillfredsställelse över att veta att det är så.
Den Andre blev säkert inte helt glad över detta händelseförlopp. Han är säkert fly förbannad på mig för detta, och det kan jag ta. Men "shit happens". Och det här är långt ifrån det värsta som har hänt. Dessutom hade jag vänligheten att inte berätta något om hans inviter till mig för Den Andra Kvinnan. Det kändes inte relevant. Men han ska nog vara väldigt tacksam, för det är tveksamt om han skulle överleva helgen annars.

Kommentarer
Postat av: Mimmi

ja du.....vad skall man säga men det bekräftar mer än väl att du gjort rätt val!

Lycka till på måndag eller nästa gång du stöter på Den Andra!

Igentligen borde du och Den Andra kvinnan slutit en pakt mot Den Andra för förstod hon aldrig att han var en relationsmissbrukare?

2008-05-17 @ 07:54:53
Postat av: Magnus

Kan inte fatta att du överhuvudtaget lägger ner energi på Den Andre och den där kvinnan. Jag trodde du hade gått vidare. Ger det verkligen något att få något bekräftat som du egentligen redan visste? Du har ju inte relation med Den Andre nu, så varför bry sig?

Postat av: Anima Mea

Magnus: Jag kan inte annat än hålla med. Det var liksom ett oväntat återfall. Och jag är också förvånad. Det var precis som om jag drogs tillbaka till ett tillstånd som jag trodde att jag hade lämnat. Det är det jag menar med svag is. Det behövs inte så mycket för att trampa igenom. Tiden behöver gå för att den ska bli tjockare.

2008-05-17 @ 19:50:49
URL: http://animamea.blogg.se/
Postat av: Ankan

Här var det action ;) Nej, men allvarligt talat så verkar du ha helt klart för dig vad som hände av kommentaren ovan att döma. Ett återfall. Kanske inte så "lämpligt" men ytterst mänskligt!! Det tar tid att få känslorna att avklinga, för det var ju mycket känslor med i spelet när du hade relationen med Den Andre. Även vad gäller kvinnan som du verkar ha fått mycket skit av! Så då är det väl inte så konstigt att bägaren rann över. Var snäll mot dig själv och fortsätt framåt. Kram

2008-05-18 @ 11:43:26
URL: http://ettbultandehjarta.blogspot.com

Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback