Head picture

Svårt med disciplinen

Jag känner att jag håller på att varva ner för semester. Det är inte så lätt att vara helt fokuserad på jobbet längre, nu när det är soligt och varmt ute. Dessutom har det en viss effekt att jag har varit på jobbintervju. Det känns som om hjärtat håller på att lämna jobbet redan.Om det sedan visar sig att jag ändå kommer att stanna kvar, vet jag att jag kommer att få en nytändning. Jag har varit med om det förr. Det går alltid lite upp och ner, och det är inget att hetsa upp sig över. Tidigare blev jag alltid rädd för att jag höll på att tappa greppet, att jag var tvungen att säga upp mig för att jag inte presterade tillräckligt osv. Men med åren har jag lärt mig att det blir svackor ibland. Jag tror till och med att det är nödvändigt för att man inte ska bli helt utbränd. Att ha ständig prestationsångest är inte bra.
Faktum är att det var nog det viktigaste bidraget till min personliga utveckling som jag fick med jag hade Den Andre som chef. Han lärde mig att varva ner och att inte kräva för mycket av mig själv. Han var ett ypperligt föredöme själv också när det gällde just det. Kanske lite för mycket ibland. Emellanåt, när jag verkligen inte hade någon arbetslust, och skulle ha behövt några uppmuntrande tillrop, kunde han säga: Men åk hem. hitta på nåt trevligt. Eller, oftast föreslog han att vi skulle åka hem tillsammans och ha mysigt. Det gjorde vi dock ytterst sällan. Det kanske hände tre-fyra gånger under de åren det pågick. Lite samvete fanns det kanske någonstans.
Jag kan känna att jag saknar honom väldigt mycket som kollega och till och med som chef. Vi jobbade jättebra ihop. Det är så tråkigt att det blev förstört på det sätt som det blev.

Kommentarer

Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback