Jag har varit borta ett par dar, på resa med Bleken. Det var mycket en utbildningstripp för hans del. För mig var det upprätthållande av god standard.
Vi blev som vanligt väl omhändertagna, och allt gick på det hela taget bra.
Förutom en del smärre incidenter. När jag skulle till flygplatsen på morgonen i torsdags, kom jag halvvägs på att jag glömt min väska. Under bråkdelen av en sekund övervägde jag att springa tillbaka till lägenheten och hämta den, men insåg att det inte skulle finnas tid. Jag kom ändå precis i tid fram till tåget, och fick kasta mig fram med dödsförakt för att hindra att dörren stängdes framför näsan på mig.
Nästan framme på flygplatsen ringde Bleken och sa att flyget var försenat minst en timme. Jag hade alltså haft tid att hämta min väska...
Till slut kom vi fram till Utlandet. Jag hämtade ut hyrbilen och förvarnade Bleken om att vi måste hjälpas åt att hitta rätt, eftersom jag alltid brukar tappa bort mig precis efter flygplatsen (många avfarter blir det...)
Han höll naturligtvis på och pillade på sin telefon, och var inte alls uppmärksam, så vi körde fel ändå. Jag hävdade att det var hans fel, och att han är värdelös som co-driver.
Det hade snöat massor, och väghållningen hade inte riktigt hunnit med. Högerfilen på motorvägen var alldeles isig och knölig, så jag körde i vänsterfilen.
Efter drygt fem mil, körde vi av på en mindre väg, och då blev jag plötsligt stoppad av en polispikét, som körde ikapp mig.
De var väldigt allvarliga och bad mig komma med och sätta mig i deras bil. De ställde massor av frågor om varför jag var där, hur länge, om jag varit där förut osv. Under tiden pratade de på det andra språket via radion.
Efter jättelänge kröp det fram att en civilare bil hade sett mig köra i vänster körfält på motorvägen, trots att det var tomt i höger. Jaha, tänkte jag. Och...? Det var ju isigt. Jo, men så får man inte göra i Utlandet.
Efter mycket dividerande över radion, kom de fram till att de inte skulle bötälla mig. Dels för att jag var utlänning och inte visste, och dels för att jag hade ett hyfsat godtagbart skäl för mitt beteende.
Under hela tiden jag var borta, satt Bleken och undrade vad i hela friden.., förstås. Jag tror han tycker det är lite spännande att vara ute och resa med mig.

I morse ringde inte väckarklockan, och jag vaknade alldeles för sent, hann inte duscha och känner mig allmänt utschasad. Nu sitter jag här i loungen och väntar på nästa flyg, påbörjandes fredagskvällen så smått med ett glas rödvin.
Det ska bli underbart skönt att komma hem.