Jag är trött och har ont i huvudet. Hela dagen har jag suttit i konferensrum utan fönster med väldigt artificiella lysrör. Det var syrefattigt och torrt. Jag förväntades förstå en massa och komma med goda råd. Fok ger intryck av att det tror att jag har något att komma med. Alla lyssnar och antecknar som om jag vore en guru. Det är nästan genant.
En likadan dag väntar i morgon, fast då ska jag dessutom presentera en rapport från dessa två dagar. Jag borde göra det mesta av den rapporten redan i kväll. Hur mycket lust har jag att göra det? Zero, zip!
Jag borde dessutom gå och träna, men jag står inte ut med tanken att behöva dra på mig en massa kläder och ge mig ut i snömodden igen.
Varför är jag så oinspirerad? Jag känner inte tillräcklig prestationsångest för att orka pressa mig. Undrar om det är ett tecken på att jag är vuxen och förståndig, eller om det beror på att jag slagit i kompetenstaket och inte klarar mer? Eller jag kanske bara är slö, slapp och likgiltig?
Jag vill gärna tro det förstnämnda. Inte slö, alltså, utan vuxen och förståndig.