Head picture

En människa jag hatar

Jag ser en människa i mig själv som jag verkligen hatar. Egenskaper och handlingsmönster som jag inte förstår.
Jag har legat sömnlös hela natten med stark ångest. Hela dagen har jag gått omkring med gnagande tankar och en känsla av att vara på väg mot min egen avrättning. Det är till och med så att jag har önskat att jag vore död, eller bara inte fanns.
Nu sitter jag här och gråter och väntar på att min man ska komma hem. Jag har saknat honom. Den senaste tiden har jag varit så glad att allting fungerat så bra oss emellan. Jag uppskattar honom mer och mer för varje dag, och har trivts med livet så mycket att jag vågade minska på den antidepressiva medicinen. Jag är tacksam för att allt har ordnat sig så bra, fast det såg så hopplöst ut för två år sedan.

Allt det har jag raserat nu. Det gick på ett ögonblick och utan någon som helst eftertanke.

Igår var jag på väg från ett seminarium och var inte så lång bit ifrån där Den Andre bor. Jag brukar aldrig vara där annars. Jag skickade ett sms. Det brukar jag aldrig göra nuförtiden. Det skulle jag inte ha gjort nu heller.
Jag fick svar att han var på en känd pub i närheten tillsammans med en kompis. Jag var välkommen dit och i min fullständiga enfald tänkte jag att det inte var så farligt att titta förbi och säga hej, när han var med en kompis. Jag hade bara tänkt prata en liten stund och berätta lite som hänt under dagen, och sedan gå vidare hem.
Det var två tjejer där, också.  Den ena var Den Andres syster. De var trevliga och jag hade riktigt rolig tillsammans med dem. Jag ägnade inte mycket uppmärksamhet åt Den Andre, faktiskt. Jag kände mig trygg över att inget kunde hända och jag tyckte att jag hade situationen under kontroll. Jag blev oförsiktig.
Det beställdes in öl och snaps. Jag drack en öl och sedan en liten whisky. Jag kanske drack en liten whisky till. Jag är osäker för det beställdes in glas och togs ut glas hela tiden.
Plötsligt kände jag hur världen liksom vek sig. Jag kände att jag höll på att tuppa av, och blev riktigt orolig. Jag tänkte att jag hade druckit för mycket och inte ätit tillräckligt med mat. Jag hade bara fått en sallad med räkor och inte ens något bröd på seminariet. Dessutom hade jag druckit ett glas vitt vin där. Jag var rädd att börja kräkas och kände att jag måste lägga mig ner. Den Andre gav mig sina nycklar och sa åt mig att gå hem till honom tills det gick över lite. Han skulle stanna kvar.
Jag kände att det var ok och gick. Jag tuppade av i hans gästrum, fullt påklädd och med en enda tanke: Att så fort som möjligt ta en taxi hem.
Sedan har jag fragmenterade och suddiga minnesbilder av att han flyttar mig till sovrummet och klär av mig. Jag vet att jag säger nej, men han säger att jag inte kan sova med kläderna på. Han börjar ta på mig och jag säger nej, snälla, gör inte det, igen. Sedan blir allting som en tidsförflyttning två-tre år bakåt i tiden, och allting känns så vanligt att jag inte ens reagerar längre. Jag är helt bortdomnad, men någonstans långt bak i huvudet skriker en röst NEJ, NEJ i panik. Men jag förmår inte reagera.
Efter ett par timmar är jag så pass återställd att jag börjar fungera igen. Min telefon har lagt av, och jag tvingar honom att ringa efter en taxi.
Jag vill dö. Jag vet att han gjorde det här för att skada mig. Han vill skada mitt förhållande till Maken. Han är ond. Jag känner avsky för det han gjorde, men jag hatar mig själv ännu mer.

Nu sitter jag här och väntar på Maken. Jag ska berätta allt och jag ska be om att han förlåter mig. Jag vet att jag inte förtjänar det, men jag tror att jag verkligen skulle dö om han lämnade mig nu. Jag sörjer så fruktansvärt att jag gjorde så fel, när allting var så bra. Jag önskar inget hellre än att jag kunde göra det ogjort.

Kommentarer
Postat av: Mimmi



Sånt kan hända ochden andre är ett SVIN ett riktigt SVIN......har så många onda tankar om honom nu så jag orkar inte skriva ner dem....

Styrke kramar till dig........hade jag läst det här tidigare så hade jag faktiskt rått dig till att INTE berätta kanske inte allt!....men jag vet

att du vill känna dig ren.



tycker så synd om dig........Styrkekramar.........

2009-02-07 @ 08:47:42
Postat av: Magnus

Jag blir så ledsen för din mans skull. Att du ens sätter dig tillsammans med Den Andre och börjar käka och dricka är ett övertramp med den historia ni har mellan er. Ok att han är ett svin, men det visste du ju redan. Jag vill verkligen inte peka finger och lägga skuld, men jag kan inte låta bli att tänka: hur i helvete tänkte du? Du har ju gjort en så lång resa, kommit så långt. Självklart ska du berätta allt. Givetvis. Det är din man värd. Jag vet vad alkohol kan ställa till med. Men i mina ögon är det enda alkoholen gör, är att ta bort spärrar.



Sedan är det en helt annan sak om du sa nej. Då tar jag för givet att du gör en anmälan om våldtäkt. Ett nej är ett nej i alla lägen.

Postat av: Anna



Faktiskt så blev jag lite besviken och konfunderad

2009-02-07 @ 16:53:58
Postat av: Anima Mea

Mimmi: Tack.

Magnus: Håller med. Men alldeles för mycket alkohol tar även bort förmågan att handla rationellt.

Har gjort anmälan.

Anna: Förstår din besvikelse. Den finns hos mig i så stor grad att jag funderade om jag alls kunde fortsätta leva.

2009-02-08 @ 19:10:38
URL: http://animamea.blogg.se/
Postat av: Ankan

En mardröm! Det gör mig ont att läsa.

2009-02-09 @ 08:00:41
Postat av: Doc

Åh herregud... jag finner inga ord.

Jag tror att Magnus hittade alla som snurrar omkring i min skalle.

Den där mannen är farlig.

Dessvärre är du farlig själv också.

Kram på dig.

2009-02-09 @ 10:02:50
URL: http://skargardsdoktorn.blogg.se/
Postat av: Doc

Hoppas verkligen du kan redan ut det här igen.

Jag fick svårt att sluta tänka på det märker jag.

2009-02-09 @ 10:37:43
URL: http://skargardsdoktorn.blogg.se/
Postat av: Peter Midas

Håller med ovanstående! Bra att du gjort anmälan. Han bör stängas av från arbetsplatsen omedelbart tills dom faller och då avskedas.

2009-02-09 @ 11:12:25
URL: http://trepojkar.blogspot.com

Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback