Head picture

Länge och intensivt

Idag har jag slitit och jobbat som ett djur. Knappt hunnit med att äta. Men det börjar ge resultat. Jag har gått igenom hundratals konton, kollat beräkningar, och hittat massor av fel. Så är det alltid när man börjar använda ett nytt system.
Det jobbiga är att jag inte var direkt inblandad i processen när det lades upp. Då var det min numera barnlediga assistent som roddade det tillsammans med en extern konsult som inte finns kvar här längre. Så för mig gäller att börja från scratch för att förstå hur de har gjort. Som tur är har jag en kollega med stort tålamod som betar av alla fel jag hittar.

Fördelen med att vara stressad och känna pressen, är att man inte hinner sitta och grubbla över saker. Det går att trycka bort mycket ledsenhet genom att inte göra plats för den. Men så fort jag känner efter minsta lilla, väller ledsenheten fram, och det går nästan inte att stoppa den. Gråtattackerna kommer inte så ofta nu längre, och jag känner att jag kan kontrollera mig bättre. 

I morse ringde Den Andra Kvinnan igen. Det har varit lugnt i ett par dagar, så jag blev lite förvånad. Jag fattar inte hur hon kunde med och fråga mig varför jag hade ringt henne den kvällen då allting hände. Redan första gången hon ringde, vilket var förra lördagen sa jag att jag hade försökt ringa efter taxi. Redan då, när jag hörde att det var någon i andra änden sa jag "Ursäkta jag har ringt fel".
Nu har hon terroriserat mig och min man i en vecka, har kallat mig hora och uttalat hotelser, ringt mitt i natten osv.
Och så vill hon till varje pris reda ut varför jag ringde henne? Borde hon inte fundera mer över varför hon trakasserar mig? Jag kände att jag blev riktigt arg. Hon är helt störd i huvudet. Nu är det andra gången sedan i lördags jag har sagt till henne att aldrig ta kontakt med mig igen.

Den Andre lyser med sin fullständiga frånvaro. Jag undrar om han bryr sig. Förmodligen inte. Han har aldrig visat några större tendenser att bry sig. Alltid när det har varit riktigt jobbiga perioder, har han hanterat det med tystnad och frånvaro. Förr i tiden blev jag arg och ledsen för att han gjorde så. Jag brukade skicka förtvivlade sms, som jag inte fick svar på,  för att pocka på uppmärksamhet. Men jag blev alltid besviken, frustrerad, arg och det slutade alltid med att jag fick veta hur elak jag var och hur fel jag gjorde. Den Andre hade aldrig något ansvar och gjorde inte fel. Bara jag.

Nu tycker jag att det är en befrielse att inte se eller höra något från honom. Han tyckte kanske att han hade gjort sin plikt, när han kom hit i måndags och sa att han var in i själen ledsen för det som hänt.  Så smidigt och enkelt om alla skador man orsakar andra, kan slätas över så lättvindigt.

Nu är i alla fall den här dagen och arbetsveckan till ända. Jag ska åka hem och riktigt mysa, elda i spisen, sticka på min tröja (försöker lära mig...), se bra filmer, umgås med mina vänner och försöka uppskatta det som trots allt är bra.

Kommentarer

Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback