Head picture

Ledsen i hjärtat

Jag har ansträngt mig för att inte tänka för mycket. Det har gått bra under veckan som gått, då jag har haft fullt upp hela tiden. Men nu under helgen har det blivit jobbigt. Jag har känt mig så ledsen.

Inte har det heller underlättat att de ringde från sjuhuset igår, och berättade att de ska amputera högra foten på min pappa. Nu blir det vårdplanering och att försöka (igen) att få honom att acceptera något äldreboende. Det är jobbigt.
Jag älskade verkligen min pappa, när jag var liten. Men sedan försvann han, och jag  fick allitd höra att han inte brydde sig om oss, eller mig. Det har lämnat sina spår och jag har haft svårt att känna kärlek. Fast egentligen kanske han brydde sig, fast han inte kunde visa det.

Långt senare träffade jag Den Andre, som faktiskt lockade fram känslor som jag inte trodde jag kunde ha. Men hela historien visade sig vara ett falsarium från början till slut. Han var inte den person han utgav sig för, eller som jag trodde att han var.
Jag sörjer mycket att vi inte kunde vara bara kollegor. Så okomplicerat allt hade varit då.
Det var egentligen det som ledde fram till katastrofen förra torsdagen: Att jag saknade honom som vän och kollega. Jag trodde att det skulle kunna gå att ha en sådan relation, nu när det gått så lång tid. Jag var så dum som trodde det.
Så otroligt naiv.

Kommentarer
Postat av: Doc

Det var väl i sig inget fel på tanken. Att känna att man gått vidare, att vilja vara vänner är ju bra. Fast med den historik ni har tror jag inte din man samtycker till vänskap. Att Den Andre verkar vara en elak manipulerande orm måste du komma i håg i fortsättningen. Men det är nog ingen risk att du glömmer igen.

Postat av: Mimmi



jag tror aldrig man kan gå tillbaka til vän stadiet när man haft en intimare relation. Kanske om man varit gift och har barn och nu har nya familjer.

2009-02-17 @ 09:57:10

Skriv det du tänker här:

Namn:
Minns mig

E-postadress:

URL:

Synpunkter:

Trackback