Jag flög upp i morse, åkte in till  kontoret och var lite halvhjärtat med på ett möte. Det var lite krångel att få till det med bilijetten, så Maken ställde upp och ordnade med det under tiden. När klockan var 11:26 sprang jag iväg iväg till stationen, tog ut biljetten, köpte en sallad och sprang till tåget.
Väl på plats ringde jag till pappa och sa att, nu kommer jag. "Jag har försökt ringa dig, för de har flyttat mig från Falun till Smedjebacken...."
Hm, det var ju inte helt lyckat. Jag började fundera ut plan B. Hyra bil, kanske? Förbindelserna mellan Smedjebacken och resten av världen är inte som blå linjen precis. Det kändes minst sagt knöligt.
När jag satt där på tåget och funderade, ringde jag min Lärare som jag har haft kontakt med sporadiskt, men som det var väldigt länge sedan jag träffat. Jag berättade läget, och han erbjöd sig att hämta mig vid stationen och köra mig till Pappa. Otroligt bussigt! Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle lösasig så bra. Dessutom väntade han på mig medan jag besökte pappa, och körde mig till stationen efteråt. Jag blev oerhört glad för det. Dessutom var det trevligt att träffa honom efter så lång tid. Det som kändes som ett totalt fiasko när jag satt på tåget från Staden, vändes i en riktig succé tack vare hans insats.
Nu sitter jag på en pub vid stationen och väntar på bussen och är mätt i magen efter en bit lax. Det finns till och med ett oskyddat trådlöst nätverk här. Lyckan är fullständig.