Jag dricker ett glas vitt vin. För att kyla det har Maken lagt i rosa plasthjärtan, med något fruset inuti. Väldigt praktiskt, men kanske inte så ortodoxt när det gäller vindrickande. Det är bättre än isbitar i alla fall, för det späder inte ut vinet med en massa smältvatten.
Vinden har mojnat något under kvällen, och i morgon bitti flyger jag till Staden. Jag ska försöka få tag på tågbiljetter på Tradera, så att jag kan åka till pappa direkt efter vårt möte som vi ska ha på förmiddagen.
Jag borde vara förberedd, och jag borde ha gjort en massa, men jag känner verkligen inte för nånting just nu. Det är verkligen för trist hur lite entusiasm jag har. Det gäller inte bara jobbet, utan det mesta. Jag tror man skulle kunna klassificera det som lindrig depression. Eller kanske dystymi. Eller utmattningsdepression. Vad vet jag. Hur som helst är det inte kul. Inget är kul.
Nu ska jag sova den utmattades sömn, för att sedan vakna upp 05:00 mycket tröttare än när jag somnade.
Jippeeee!